Topp 20-spelare i stora turneringar
På ATP-touren finns det fyra huvudkategorier av turneringar. Från störst till minst: Grand Slam, ATP Masters 1000, ATP 500 Series och slutligen ATP 250 Series. I 250-turneringar kan det ibland hända att ingen topp 20-spelare deltar, och det är inte ovanligt att vinnaren slipper möta en enda topp 20-spelare i hela turneringen.
Vid Grand Slam- och Masters-turneringar råder däremot betydligt andra förutsättningar. I de fem Grand Slam-turneringar och nio Masters 1000-turneringar som har ägt rum sedan starten av 2018 (totalt fjorton stycken) har 11 av 14 vinnare behövt möta minst två topp 20-motståndare på vägen fram till pokalen.
I genomsnitt har vinnarna av Grand Slam-turneringarna som har ägt rum sedan starten av 2018 behövt slå 2,4 topp 20-spelare för att vinna titeln.
I 7 av de 14 turneringarna (50 %) fick vinnaren besegra tre topp 20-motståndare. I Paris mot slutet av förra säsongen hade den unge ryssen Karen Khachanov förmodligen den allra svåraste vägen till titeln – han tvingades slå fyra topp 20-spelare innan han kunde lägga vantarna på sin första Masters-titel.
I genomsnitt har vinnarna av Grand Slam-turneringarna som har ägt rum sedan starten av 2018 behövt slå 2,4 topp 20-spelare för att vinna titeln. Motsvarande siffra för Masters-turneringar under samma period är nästan identisk: 2,44. Med tanke på att det är osannolikt att en spelare behöver slå bara en topp 20-motståndare för att vinna en stor titel (till och med två är under medel) kan man konstatera att vinnaren vanligtvis behöver slå flera topp 20-spelare för att lyckas.
Det är bra att vara medveten om det, för då kan du börja med att titta på vilka topp 20-spelare som har störst chans att slå andra topp 20-spelare.
En närmare titt på Novak Djokovic och Rafa Nadal
Vi börjar med att titta på de två tveklöst bästa herrspelarna just nu: Novak Djokovic och Rafa Nadal. Som tabellen lite längre ner i artikeln visar ligger båda dessa spelare i en klass för sig när det gäller kombinerad procent för hållna/brutna servegem mot alla motståndare på touren, och det är ett tillförlitligt mått på kvalitet.
Faktum är att Nadal, möjligen med hjälp av många förkrossande segrar på sitt favoritunderlag grus, har bättre totalstatistik än Djokovic. Under de 12 senaste månaderna ligger Nadal på totalt 123,6 % medan Djokovic ligger på 119,0 %. Båda dessa siffror är i världsklass.
Men mot topp 20-motståndare är det faktiskt Djokovic som har de bästa siffrorna. Där ligger hans kombinerade procent för hållna/brutna servegem på 113,2 %, medan spanjoren ligger på 112,6 % under de 12 senaste månaderna. Jämfört med totalstatistiken är Djokovic statistik mot topp 20-spelare 5,8 % lägre (119,0 % kontra 113,2 %), medan Nadals statistik är 11,0 % lägre (123,6 % kontra 112,6 %).
Är Nadal som bäst mot sämre motstånd? Att uttrycka sig så vore kanske lite tillspetsat med tanke på att hans statistik mot topp 20-spelare trots allt är utmärkt, men hans totalstatistik tycks som sagt vara en aning uppblåst av hans många förkrossande segrar mot lågt rankade motståndare på framför allt grus.
Topp 20-statistik under de 12 senaste månaderna
|
Spelare
|
Hållna servegem i procent (mot alla motståndare)
|
Break-gem i procent (mot alla motståndare)
|
Kombinerad procent (mot alla motståndare)
|
Hållna servegem i procent (mot topp 20-spelare)
|
Break-gem i procent (mot topp 20-spelare)
|
Kombinerad procent (mot topp 20-spelare)
|
Skillnad i kombinerad procent
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Djokovic
|
87,9
|
31,1
|
119,0
|
88,2
|
25,1
|
113,2
|
5,8
|
|
Nadal
|
87,4
|
36,2
|
123,6
|
82,5
|
30,1
|
112,6
|
11,0
|
|
Zverev A
|
82,4
|
28,2
|
110,6
|
80,3
|
18,0
|
98,2
|
12,4
|
|
Del Potro
|
87,9
|
25,9
|
113,8
|
86,4
|
16,0
|
102,5
|
11,3
|
|
Anderson
|
89,4
|
16,0
|
105,4
|
84,4
|
12,7
|
97,1
|
8,3
|
|
Nishikori
|
82,1
|
25,0
|
107,1
|
74,8
|
21,1
|
95,9
|
11,2
|
|
Federer
|
91,2
|
22,4
|
113,6
|
89,4
|
13,0
|
102,4
|
11,2
|
|
Thiem
|
83,9
|
24,5
|
108,4
|
77,1
|
22,6
|
99,7
|
8,7
|
|
Isner
|
94,5
|
9,7
|
104,2
|
89,1
|
4,3
|
93,4
|
10,8
|
|
Čilić
|
86,8
|
21,9
|
108,7
|
84,4
|
20,7
|
105,0
|
3,7
|
|
Khachanov
|
86,9
|
20,0
|
106,9
|
81,2
|
16,9
|
98,1
|
8,8
|
|
Tsitsipas
|
85,5
|
16,0
|
101,5
|
76,8
|
15,0
|
91,9
|
9,6
|
|
Ćorić
|
85,2
|
25,7
|
110,9
|
81,1
|
19,4
|
100,5
|
10,4
|
|
Raonic
|
91,7
|
15,6
|
107,3
|
88,0
|
11,4
|
99,4
|
7,9
|
|
Medvedev
|
81,8
|
25,2
|
107,0
|
78,3
|
15,5
|
93,8
|
13,2
|
|
Fognini
|
75,6
|
28,8
|
104,4
|
70,6
|
18,3
|
89,0
|
15,4
|
|
Cecchinato
|
79,0
|
19,9
|
98,9
|
75,3
|
27,4
|
102,6
|
-3,7
|
|
Bautista-Agut
|
82,8
|
25,2
|
108,0
|
76,0
|
19,2
|
95,2
|
12,8
|
|
Schwartzman
|
73,8
|
30,7
|
104,5
|
60,4
|
24,3
|
84,7
|
19,8
|
|
Basilashvili
|
75,9
|
20,8
|
96,7
|
81,6
|
14,9
|
96,5
|
0,2
|
Tabellen ovan visar ATP-spelarnas statistik för hållna/brutna servegem mot alla motståndare under de 12 senaste månaderna (uppgifterna sammanställdes den 21 februari 2019) jämfört med deras statistik mot topp 20-spelare under samma period.
Något man lägger märke till direkt är att bara en spelare lyckats prestera bättre mot topp 20-spelare än mot övrigt motstånd – Marco Cecchinato.
Denne italienske grusspecialist är något av ett enigma, och det är svårt att säga exakt varför hans serveretur-data är avsevärt bättre mot topp 20-spelare än mot alla motståndare totalt (27,4 % kontra 19,9 %). Med tanke på att hans urvalsstorlek mot topp 20-motståndare är lite mindre än övriga spelare på listan kan slumpmässig varians vara en potentiell förklaring, men det är också möjligt att han helt enkelt trivs som bäst på de största arenorna.
Nikoloz Basilashvili är ytterligare en spelare som presterat bra mot topp 20-motståndare. Hans statistik där är nästan identisk med hans totalstatistik – kanske på grund av att han byter till en mycket mer serve-inriktad spelstil mot topp 20-spelare.
Denna serve-inriktade dynamik blir ännu mer uppenbar när man granskar topp 20-spelarnas statistik mot andra topp 20-spelare. 12 av de nuvarande topp 20-spelarna lyckades hålla sin serve i över 80 % av fallen mot andra topp 20-spelare (16 av dem lyckades göra det mot allt motstånd sammanräknat), men bara 7 av dem lyckades bryta topp 20-motståndares serve i mer än 20 % av fallen (jämfört med 15 totalt sett). Endast tre av dem, Cecchinato, Djokovic och Nadal, lyckades göra det i mer än en fjärdedel av fallen.
Bara sju spelare totalt överträffade 100 % i kombinerad statistik för hållna/brutna servegem i sina matcher mot topp 20-spelare: Djokovic, Nadal, Cecchinato, Juan Martin Del Potro, Roger Federer, Marin Cilic och Borna Coric. Men de fyra sistnämnda kommer inte i närheten av Djokovic och Nadals siffror, och det kan vara en del av förklaringen till varför de ofta får respass mot slutet av stora turneringar.
Spelare som inte lyckas prestera mot topp 20-motstånd
Med det sagt måste man komma ihåg att dessa spelares svårigheter mot topp 20-motstånd ändå inte är i närheten av till exempel Kei Nishikori, John Isner, Stefanos Tsitsipas, Fabio Fognini eller Diego Schwartzman. Nishikoris serve håller helt enkelt inte mot toppmotstånd, och Schwartzmans serve blir helt tillintetgjord. Isner har bara lyckats slå topp 20-motståndare i 4,3 % av fallen de senaste 12 månaderna. Tsitsipas och Fognini har också mediokra servesiffror.
Det är viktigt att känna till vilka spelare som har kapacitet att hävda sig mot slutet av stora turneringar. Dessa data kan till viss del förklara varför spelare som Nishikori, Isner, Raonic och Bautista-Agut underpresterat i Grand Slam-turneringar trots sin imponerande totalstatistik och trots att de konsekvent lyckas hålla sig innanför eller strax utanför topp 10.
När du tittar på vinnarodds för stora turneringar är det klokt att fundera över vilka spelare som har kapacitet att faktiskt slå de bästa på touren. De som inte har det kan få det mycket svårt att vinna en stor turnering.
