jul 5, 2019
jul 5, 2019

Del ett: Tar spelbolagen positioner på handikappmarknader?

Del ett: Tar spelbolagen positioner på handikappmarknader?

Handikapp är en av de allra populäraste spelformerna. Även om tanken med marknaden är att ”jämna ut förutsättningarna” mellan lagen kan det i själva verket vara så att spelbolagen gör marknaden mindre jämn än man kanske kan tro. Tar spelbolagen positioner på handikappmarknader? Läs vidare för att få reda på det.

År 2005 skrev Steven Levitt (ekonom och medförfattare till boken Freakonomics) en omskriven avhandling som ifrågasatte den gängse uppfattningen om att oddsmarknader är effektiva, att spelarna är kollektivt visa och att spelbolagen alltid försöker balansera mängden satsade pengar på en viss marknad.

Levitt påstod att det tvärtom är spelbolagen som utsätter sig för risk genom att publicera odds som avviker från de "sanna" oddsen baserat på en retrospektiv analys av resultaten, även när man tagit hänsyn till marginalerna. Spelbolagens mål med det är att uppnå högre förtjänst genom att systematiskt utnyttja mindre skickliga spelares felaktiga föreställningar, det vill säga spelare som är sämre på att tippa resultat och agera rationellt.

Levitt kom fram till sin slutsats via två viktiga observationer. För det första: under de 21 NFL-säsonger som spelades mellan 1980 och 2001 lyckades bara 48,2 % av favoriterna väga upp handikappet (de poäng som dras av från favoriten för att balansera oddsen mellan lagen). För det andra: vid en NFL-bettingtävling som anordnades under säsongen 2001 placerade 285 deltagare 19 770 spel på 242 matcher, och 60,6 % av spelen placerades på favoriten. Om en sådan övervikt mot favoriten kännetecknar även verkliga oddsmarknader skulle dessa två siffror inte vara förenliga med ett traditionellt, passivt spelbolag. 

Det finns flera brasklappar att ta hänsyn till här. För det första var Levitts spelarurval litet. För det andra deltog spelarna i en tävling – de agerade således inte under normala förhållanden. Därför har vi ingen aning om fördelningen av de satsade pengarna (spelbolagen avslöjar av förklarliga skäl aldrig de uppgifterna). Siffran 60,6 % gällde det totala antalet spel och inte volymen. Dessa två siffror korrelerar inte nödvändigtvis med varandra. Sist men inte minst begränsade Levitt sin analys till bara en marknad.

I den här tvådelade artikeln undersöker jag om spelbolagen verkligen tar positioner genom att även analysera en annan handikappmarknad: NBA. Om de verkligen gör det får det konsekvenser för hypotesen om den effektiva marknaden – det vill säga hypotesen om att oddsen tillförlitligt speglar de faktiska utfallssannolikheterna. I den andra delen undersöker jag huruvida observerade data från NBA-handikappmarknaderna ligger i linje med Levitts slutsatser. Men i den här delen börjar jag med att titta på hur det egentligen ser ut när ett spelbolag tar en position på en oddsmarknad.

Ett litet tankeexperiment

Föreställ dig en enkel tvåvägsmarknad där både lag A och lag B har exakt 50 % chans att vinna. De rättvisa oddsen för båda utfallen vore då 2,00. Anta nu att spelbolaget tillämpar en jämnt fördelad marginal på 2,5 %. Då blir vart och ett av oddsen 1,95. För varje sådan tävling finns det 100 spelare som satsar 1 $ på lag A eller B, och totalt finns det 100 sådana tävlingar som totalt ger en spelaromsättning på 10 000 $. Hur stor förtjänst kan spelbolaget förvänta sig när man varierar fördelningen av spel på lag A respektive B eller hur ofta lagen vinner?

Balansering av insatsbeloppen 

Låt oss börja med ett enkelt exempel: ett passivt spelbolag som vill fördela mängden satsade pengar jämnt mellan lag A och B. Om både lag A och lag B vinner i 50 % av fallen inkasserar spelbolaget 125 $ från spel på lag A och 125 $ från spel på lag B. Det ger en sammanlagd förtjänst på 250 $, det vill säga 2,5 % av spelaromsättningen. Det motsvarar marginalen till punkt och pricka.

Simmons och Nelson fann att även när de sa åt deltagarna att handikappet hade manipulerats för att missgynna favoriten trodde de allra flesta ändå att favoriten skulle väga upp det.

Vad händer om lag A vinner oftare eller mer sällan än lag B? Låt oss börja med att titta på ett extremt exempel: lag A vinner aldrig. Spelbolaget inkasserar då samtliga 5 000 $ som satsats på lag A utan att betala tillbaka något till de spelarna. Lag B däremot vinner ju varje gång. Vid odds på 1,95 måste spelbolaget betala ut 4 750 $ i vinstpengar till de spelarna. Som du märker är spelbolagets förtjänst oförändrad: 250 $.

Samma sak gäller oavsett hur ofta lag A eller B vinner. Om lag A till exempel vinner i 70 % av fallen skulle spelbolaget behöva betala ut 3 325 $ respektive 1 425 $ för vinnande spel på lag A och B. Men samtidigt inkasserar det 1 500 $ respektive 3 500 $ från förlorande spel. Spelbolagets nettoförtjänst är fortfarande 250 $.

Även om den exakta fördelningen av spelbolagets vinster och förluster från spel på lag A och B varierar, kommer nettoavkastningen från en balanserad oddsmarknad alltid att motsvara spelbolagets marginal. Därför är det inte särskilt förvånande att hypotesen om att spelbolagen försöker balansera de satsade pengarna är så populär. 

Irrationella spelares inverkan

Låt oss nu anta att spelarna inte satsar exakt lika mycket på lag A och lag B. Vad händer då med spelbolagets avkastning? Förutsatt att lag A och B vinner i 50 % av fallen vardera förblir avkastningen oförändrad: 250 $, det vill säga 2,5 %. Ponera att ingen spelar på lag A. 

I ovanstående scenario där lag B vinner i 50 % av fallen tjänar spelbolaget 5 000 $ från de förlorande spelen, medan det måste betala ut 4 750 $ för de vinnande. Spelbolagets nettoförtjänst är 250 $. Anta att 80 % av spelarna satsar på lag A. Nu betalar spelbolaget ut 3 800 $ respektive 950 $ för lag A och B men inkasserar samtidigt 4 000 $ respektive 1 000 $. Spelbolagets nettoförtjänst är fortfarande 250 $.

Det är lätt att förstå varför spelbolagen vill sätta träffsäkra odds. Förutsatt att oddsen tillförlitligt speglar de underliggande sannolikheterna spelar det egentligen ingen roll om spelarna föredrar det ena eller det andra laget.

Att ta positioner 

Än mer intressant blir det när både vinstprocenten och spelvolymen avviker från 50/50-jämvikten. Låt oss nu med Levitts slutsatser i åtanke anta att 60 % av spelarna satsar på lag A, men att det laget bara vinner i 48 % av fallen. 

Då betalar spelbolaget ut 2 736 $ respektive 1 976 $ för vinnande spel på lag A och B samtidigt som det inkasserar 3 120 $ respektive 1 920 $ från förlorande spel. Även om nettoavkastningen för spel på lag B är negativ (minus 56 $) kompenseras det mer än väl av den större skillnaden mellan vinster och förluster från spel på lag A (384 $). Nu är nettoförtjänsten från den oddsmarknaden 328 $, det vill säga 3,28 % av spelaromsättningen. 

På grund av att ojämnt mycket pengar satsas på lag A i det här scenariot kan spelbolaget få en bättre avkastning om lag A vinner i färre än 50 % av fallen. I det här tankeexperimentet har vårt hypotetiska spelbolag tur, med tanke på att vi satt den underliggande utfallssannolikheten till 50 %.

Men på en riktig oddsmarknad antog Levitt att om spelbolaget behandlade sina handikapp som om de vore tvåvägsspel, men i hemlighet visste att den sida som spelarna satsade mest pengar på skulle vinna i färre än 50 % av fallen, skulle spelbolagets avkastning överstiga den publicerade vinstmarginalen. 

Även om ett sådant beteende innebär att spelbolagen tar en riskposition i förhållande till spelarna menade Levitt att spelbolagen inte har något emot det eftersom de vet att de är bättre på att uppskatta underliggande sannolikheter och troligen agerar mer rationellt än spelarna.

Färgdiagrammet nedan visar hur spelbolagets faktiska förtjänst i förhållande till omsättningen varierar i takt med både fördelningen av insatser på lag A och hur ofta lag A vinner. Spelbolagets förtjänst i förhållande till spelaromsättningen anges i procent avrundat till närmsta decimal.

in-article-points-spread-in-article4.jpg

Där insatserna är jämnt fördelade, eller där lag A vinner i fler än 50 % av fallen, matchar förtjänsten i förhållande till omsättningen den teoretiska förtjänstmarginalen. Spelbolaget kan i själva verket tjäna mer när spelarna satsar oproportionerligt mycket pengar på lag A, men då vinner spelbolaget mer sällan. Samma sak gäller för lag B – här är färgdiagrammet i princip spegelvänt längs med diagonalen från hörnet uppe till vänster till hörnet nere till höger.

Varför finns det en favoritbias på handikappmarknader?

Låt oss återgå till Levitts slutsatser. Vad är det som gör att spelarna verkar föredra att spela på handikappfavoriten, det vill säga laget som ges ett negativt poänghandikapp? Levitt försökte sig aldrig på att besvara den frågan, men det har andra gjort. Joseph Simmons (professor vid University of Pennsylvanias Wharton School) och Leif Nelson (professor vid Haas School of Business, University of California, Berkeley) har gett en möjlig psykologisk förklaring: intuitiv tro.

Vi får inte glömma att Levitts uppgifter är över 20 år gamla. Sedan dess har mycket förändrats inom sportoddsvärlden. Fler spelbolag, fler spelare, fler prognosmodeller, fler marknader, mer pengar, mer av allt.

I likhet med Levitt observerade Simmons och Nelson att nästan två tredjedelar av folk som spelade online på NFL-säsongerna 2003 och 2004 satsade på att favoriten skulle lyckas väga upp sitt handikapp. Inom collegefotboll var den siffran hela 70 %. Och ju större tro spelarna hade på att ett visst lag skulle vinna, desto större tro hade de på att laget även skulle väga upp sitt handikapp.

En sådan intuitiv bias uppstår när man nöjer sig med att bara förutspå vilket lag som kommer att vinna istället för att göra en mer kognitivt krävande bedömning av hur poängfördelningen mellan lagen kommer att se ut. När lagen var mer jämnstarka hade folk lägre intuitiv tro på vilket lag som skulle vinna, och därför uppvisade de mindre övertro på att det ena eller det andra laget skulle väga upp poänghandikappet. 

Men i likhet med Levitt tog inte heller denna undersökning hänsyn till spelvolymen – bara den procentuella andelen spelare. Simmons och Nelson försökte komma tillrätta med den bristen genom att analysera 178 deltagare som bads förutspå utfallen av 226 söndagsmatcher under NFL-säsongen 2007 med hypotetiska insatser.

De kom fram till samma sak där. Än mer intressant var att även när de sa åt deltagarna att handikappet hade manipulerats för att missgynna favoriten trodde de allra flesta ändå att favoriten skulle väga upp det. 

Om ett spelbolag kan öka sitt vinstuttag från en oddsmarknad från 2,5 % till 3,3 % med hjälp av lite manipulering av handikappet (som spelarna inte ens lägger märke till) är frågan om spelbolaget kan gå ännu längre än så. Om 60 % av handikappspelarna satsar på en favorit som vinner i 45 % av fallen skulle det öka spelbolagets avkastning till 4,5 %, och om favoriten bara väger upp handikappet i 40 % av fallen skulle avkastningen öka till hela 6,4 %.

Svaret på den här frågeställningen är förmodligen rätt simpel, nämligen att spelarna skulle lägga märke till denna snedfördelning förr eller senare. En intuitiv tro på ett visst utfall kan göra det svårt att urskilja mellan 48 % och 50 %, men om manipuleringen av handikappet ökas med mer än så lär spelarna lägga märke till det och svara med att mer sällan satsa på favoriten.

Färgdiagrammet ovan visar att om fördelningen faller under 50 % underträffar spelbolaget plötsligt sin teoretiska marginal. I praktiken kan de inte komma undan med allt för mycket manipulering innan spelarna lägger märke till det. Beträffande underdogbiasen inom oddsmarknader med fasta odds existerar visserligen kognitiva biaser, men de är svaga och svåra att utnyttja. 

Hur detta påverkar marknadseffektiviteten

Levitts slutsats att spelbolagen inte bara är passiva kommissionsinkasserare utan att de aktivt tar riskpositioner genom att manipulera poänghandikappen för att öka sin avkastning implicerar att deras odds inte är effektiva, det vill säga att de inte matchar de underliggande sannolikheterna. Hur skulle de kunna vara det om ett lag som bara väger upp handikappet i 48 % av fallen ges ett poänghandikapp som implicerar att laget väger upp handikappet i 50 % av fallen?

Vi får inte glömma att Levitts uppgifter är över 20 år gamla. Sedan dess har mycket förändrats inom sportoddsvärlden. Fler spelbolag, fler spelare, fler prognosmodeller, fler marknader, mer pengar, mer av allt. På skicklighetsbetonade marknader som till exempel sportoddsmarknader leder större konkurrens normalt sett till större effektivitet och mer träffsäkra odds via en process som kallas skicklighetsparadoxen

Levitts påstår emellertid att sportoddsmarknader skiljer sig från finansmarknader på den punkten på grund av att de som tillhandahåller marknaden själva ger sig in i den för att öka sin förtjänst. Men håller den hypotesen även idag med mer modern dataanalys? I del två av den här artikeln ska jag ta reda på det genom att titta på handikappmarknader för NBA.

Oddsresurser: Bli en bättre spelare

Pinnacles avdelning Oddsresurser är en av nätets mest omfattande artikelsamlingar med spelråd från experter. Vi tillgodoser behoven hos både nybörjare och proffs – vårt mål är helt enkelt att öka våra spelares kunskaper.