feb 2, 2017
feb 2, 2017

Kelly-kriteriet granskas av en aktiehandlare tillika oddsexpert

Passar Kelly-kriteriet för professionella oddsfonder?

En djupgående analys av en av de populäraste insatsmetoderna

Kelly-kriteriet granskas av en aktiehandlare tillika oddsexpert
När man tittar på listan över de mest populära artiklarna i Oddsresurser syns ett återkommande tema – många handlar om hur man bäst avgör hur mycket man ska satsa per gång. Min erfarenhet speglar detta, så när jag ombads skriva en artikel om oddsstrategi kändes Kelly-kriteriet både som ett bra och naturligt val. Därigenom kan jag lyfta fram hur jag lyckats applicera allt jag lärt mig från Wall Street på oddsspelande.

Med över tio års erfarenhet från Wall Street under bältet ägnade jag delar av min bok Trading Bases åt att utforska likheterna jag såg mellan den NASDAQ-marknad jag upptäckte 1996 och dagens oddsbransch.

Kelly-kriteriet

Enligt denna populära metod ska insatsen stå i proportion till den uppskattade fördelen.

När jag intervjuades av Pinnacle var det tydligt att de höll med om att den attityd som jag föreslog är nödvändig för att på allvar expandera branschen som helhet och därmed locka till sig samma sorts analytiska spelare som lett till de explosionsartade ökningarna inom poker och fantasisporter. Det perfekta exemplet på detta är Pinnacles policy om att vinnare är välkomna såväl som deras tydliga förklaring för varför alla spelbolag oavsett marknad bör omfamna det vi på Wall Street-språk kallar “smarta pengar”. 

Policyn "Vinnare är välkomna" nämns i flera olika artiklar i Pinnacles avdelning Oddsresurser. Det uppmuntrar kunderna att involvera sig genom att lära sig mer. Med tanke på att jag fått så många frågor om mina strategier för att bestämma insatsstorlek, både från läsare och i intervjun, verkar detta vara en perfekt plattform att diskutera ämnet vidare.

Wall Street-handel applicerad på odds

Innan jag går in på fördelarna med insatsstorleksmetoden jag använde jämfört med det populära Kelly-kriteriet (Kelly) är det viktigt att understryka vikten av samordningen mellan olika koncept i olika branscher och områden. 

När jag började jobba på revisionsfirman Arthur Andersen illustrerade deras konsultavdelning vikten av att utvärdera de bästa förfarandena i flera olika branscher med en anekdot om ett flygbolag. Southwest Airlines lyckades förbättra tidseffektiviteten för sina flighter inte genom att studera andra flygbolag, utan genom att granska hur NASCAR-depåerna lägger upp sitt arbete.

Under de senaste tio åren, som omfattat både ekonomiska uppgångar och historiska recessioner, har värdet av en investering i S&P 500 fluktuerat med 0,85 % per dag.

Mitt sätt att bidra till diskursen är mina kunskaper från Wall Street där jag lärde mig hur man hanterar en investeringsportfölj oavsett underliggande tillgång. Först och främst måste man inse att även om alla som spelar på odds visserligen vill tjäna pengar så handlar det för de allra flesta i grund och botten bara om underhållning – inte om investeringar.

Resten av denna artikel fokuserar på professionellt oddsspelande som en form av investering, eventuellt med andra som passiva investerare, som till exempel den investeringsfond jag anordnade i Las Vegas för MLB-säsongen 2012.

Vikten av korrelation

Ovan nämnda struktur kallas på finansspråk för "alternativ tillgång". Det kan röra sig om att till exempel satsa på att ett antal lovande golfare ska nå PGA-touren eller att ett gäng pokerspelare ska göra bra ifrån sig i stora turneringar. Sådana investeringar är lockande eftersom avkastningen inte är sammanlänkad med den traditionella aktiemarknaden. Därav termen "alternativa tillgångar". 

Lockelsen med en investeringsfond för sportodds är att det är svårt att hitta investeringar som verkligen inte är korrelerade alls. Att investera i sällsynta viner eller serietidningar kan tyckas sakna korrelation till fasta inkomster och börshandel, men allt som krävs för att slå hål på den vanföreställningen är en finanskris.

Utvärdera ditt spelande med S&P 500

Om nu nästan alla finansmarknader är korrelerade, vad är de egentligen korrelerade med? I USA mäts alla övriga tillgångar mot S&P 500. De 500 stora företag som utgör S&P 500 representerar lejonparten av den amerikanska ekonomin och tillhandahåller även ett investeringsinstrument som motsvarar ett koncept som många som spelar på baseboll känner igen: ersättningsspelaren. 

Skillnaden är att konceptet "ersättningsspelare" är ännu lättare att förstå för investerare än det är inom baseboll. Det är praktiskt taget gratis att köpa aktier i S&P 500 via en lättillgänglig börshandlad fond eller en gemensam fond. Både inom baseboll och finansmarknader finns det en grundläggande förväntan på hur ersättningsspelaren ska prestera.

Om vi antar att din beräknade fördel på 2 % är exakt korrekt löper du över 10 % risk att fonden sjunker med över 40 % på ett år.

Baserat på hur S&P 500 presterat de senaste decennierna kan en investerare förvänta sig att gå med 8 % vinst per år i det långa loppet. Naturligtvis blir avkastningen inte helt jämn; marknadsfluktueringar och ekonomiska cykler gör att variansen på kort och medellång sikt blir hög vilket resulterar i en kvantifierbar risk.

I grund och botten innebär högre förväntad avkastning högre risk på kort sikt. Som tur är kan man mäta den risken exakt. Under de senaste tio åren, som omfattat både ekonomiska uppgångar och historiska recessioner, har värdet av en investering i S&P 500 fluktuerat med 0,85 % per dag enligt data från Bloomberg för nästan 2 500 börsdagar mellan 2007 och 2016.

Det innebär alltså att en förväntad årlig avkastning på 8 % har haft en varians på 85 baspunkter per dag de senaste åren. Om man kan hitta en investering med 8 % avkastning men med mindre varians, eller allra helst en investering som ger över 8 % avkastning per år med samma risk (som världens populäraste måttstock för aktiehandel) har du lyckats hitta något som är bättre än andelsinvesteringar och som på allvar går att marknadsföra som en gångbar investering.

Vad är felet med Kelly-kriteriet?

Problemet med att använda Kelly är att oavsett vad man uppskattar sin förväntade avkastning till så blir variansen löjligt hög – så hög att det enligt mig inte blir lönt att investera.

Ta till exempel det populäraste exemplet på att använda Kelly till att beräkna sin insatsstorlek: möjligheten att ge jämna odds på slantsingling genom att använda ett viktat mynt som har 52 % chans att hamna på klave. Kelly rekommenderar då att satsa 4 % av ens tillgängliga kapital på klave. Det är empiriskt korrekt att denna insatsstorlek maximerar lönsamheten, men variansen blir oacceptabelt hög om ens syfte är att bedriva sportoddsfonder åt andra.

Granska dina föregående insatser över lång tid, helst något i stil med 250 dagar, och beräkna vilken insatsstorlek som skulle ha resulterat i en daglig varians på 85 baspunkter.

Aktiemarknaden är öppen 250 dagar om året, och om du hade spelat på baseboll hade du kunnat göra det nästan varenda dag med nära 2 500 matcher att välja mellan. Föreställ dig att varje dag hitta en match med 2 % fördel att investera i. Efter 250 dagar, förutsatt att din fördel på 2 % är exakt korrekt (vilket är mycket mer realistiskt om man till exempel räknar kort i blackjack än om man förutspår sporthändelser, men det är en annan diskussion), löper du över 10 % risk att förlora över 40 % av ditt kapital innan året är slut. Som jag påpekade tidigare är det en oacceptabel risk för en investeringsmodell.

Jag kan inte säga åt dig exakt hur mycket du ska satsa; det beror på förväntad fördel, fördelens varians och antalet genomförda insatser och så vidare. Men jag kan berätta hur du kan utvärdera dina tidigare resultat. Granska dina föregående insatser över lång tid, helst något i stil med 250 dagar, och beräkna vilken insatsstorlek som skulle ha resulterat i en daglig varians på 85 baspunkter. Om din avkastning med den storleken är över 8 % kan du ha lyckats skapa en alternativ tillgång som lämpar sig för utomstående investerare. 

Kelly-kriteriet och riskhantering

Jag vill ta upp en punkt till som har att göra med Kellys relevans för riskhantering. En fördel på 2 % är inte fy skam – hela kasino-imperium har byggts på fördelar i den klassen. Till exempel ger ett vanligt roulettehjul med 38 fack en fördel till kasinot på 2,6 % om kunden satsar på rött eller svart. Under sådana omständigheter rekommenderar Kelly en optimal insatsstorlek på hela 5,2 % av ens kapital!

Wynn Resorts Corporation är värt över 9 miljarder dollar baserat på dess aktiekapitalisering; MGM Resorts International är värt över 16 miljarder dollar. 
Fråga dig själv om Steve Wynn någonsin skulle låta någon gå fram till något av hans roulettehjul och satsa 500 miljoner dollar på svart? Skulle Warren Buffett satsa nästan en miljard dollar på roulette i ett MGM-ägt kasino? Nej. Samma princip gäller dig. Om du spelar på odds som en investering för dig själv eller åt andra bör du aldrig förlita dig på Kelly-kriteriet för att avgöra storleken på din insats.

Referenser:

1. 20 års historik för S&P 500 visar en årlig avkastning på 7,59% 
– normalt brukar man tänka på 8 % som en standardavkastning.

Oddsresurser: Bli en bättre spelare

Pinnacles avdelning Oddsresurser är en av nätets mest omfattande artikelsamlingar med spelråd från experter. Vi tillgodoser behoven hos både nybörjare och proffs – vårt mål är helt enkelt att öka våra spelares kunskaper.