maj 20, 2014
maj 20, 2014

Straffavgörande i VM

Straffavgörande i VM
I utslagsturneringar som VM lurar den förhatliga faran med straffavgöranden. I den här artikeln går vi igenom straffavgöranden i VM, teorin bakom och huruvida det är en fördel att skjuta först eller sist.

Matchteori och straffar

Straffavgöranden har varit ett återkommande element i åtminstone en match i VM-turneringen sedan Frankrike misslyckades med att besegra dåvarande Västtyskland i semifinalen i Spanien 1982. Straffsparken är ett fängslande och möjligen plågsamt spektakel och generellt har den varit ett fruktsamt föremål för såväl videoanalyser som verkliga experiment i spelteorin.

Straffläggare har alltid en naturlig sida som de föredrar att skjuta ifrån. En högerfotad spelare sparkar naturligt bollen till målvaktens högra sida på ett kraftfullare sätt. Det kan jämföras med en spark som riktas till motsatta hörnet vilken förlitar sig mer på placering och maskering.

Spelteorin väver samman beslutsfattande rationalitet med psykologiskt övertag. Om en straffläggare föredrar sin naturliga sida kan målvakten regelbundet kasta sig mot denna sida för att öka sina chanser att ta bollen, men straffläggaren känner till det och måste agera därefter. I en straffspark som räddas av målvakten finns en viss grad av chansning, för om målvakten väntar till bollen är slagen gör reaktionstiden att han inte hinner nå en normalt slagen straff.

En straffläggare bör därför variera sina skott för att inte riskera att bli förutsägbar genom att konstant välja sin naturliga sida, även om han sannolikt kommer att slå en sådan straff med mer kraft och precision. När både straffläggare och målvakt väljer samma hörn sjunker framgångsfaktorn för en straffspark till under 70 %. Därför är det viktigt att se till att målvakten måste gissa.

Den här aspekten av straffsparksanalysen har gradvis vunnit mark i den moderna fotbollen. Många fasta straffläggare varierar sina skott i linje med denna metod, men slumpvisa mönster blandas ibland ihop med regelbunden förändring och blir därför förutsägbara.

Spelare som lägger straffar i någon gång ibland kanske föredrar att förlita sig på den naturliga kraften hos sin starka sida, men djärvare straffläggare som Panenka i European Nations Cup 1976 och nyligen Pirlo (EM 2012 mot England) har introducerat ett tredje alternativ genom att chippa in bollen i en båge mot det område där den chansande målvakten nyligen stod.

Är det bättre att skjuta straffarna först eller sist?

Om spelteorin lägger ett ytterligare lager av komplexitet på straffavgörandet, är en mer spelorienterad statistik kopplad till den uppenbara fördel det lag får som lägger den första straffen.

Ignacio Palacios-Huertas studie av 129 straffavgöranden före 2003 som blev populär i Soccernomics resulterade i strax över 60 % vinster för det lag som la den första straffen. Tidsramen användes eftersom det lag som vinner slantsinglingen får välja om de ville börja eller inte efter 2003, men innan var det inte så. I den tidigare datan bestämdes ordningsföljden genom singla slant och var därför verkligen slumpmässig.

Straffavgöranden som spelas nu för tiden förknippas förståeligt nog med siffran 60 %. En enskild straff går sannolikt i mål strax under 80 % av gångerna. Det lag som lägger straffen sist spelar oftast i underläge och man kan enkelt rationalisera att den uppbyggda pressen sänker självförtroendet och prestationen hos detta lag.

En framgångsfaktor på 60 % över 129 matcher är möjligt om båda lagen hade 50 % chans att vinna straffavgörandet, men det är osannolikt och sådana siffror anses vara statistiskt viktiga. Bevisen för att det lag som slår sina straffar först har en stor fördel verkar till en början tvingande och det kanske inte speglas i oddsen för respektive lag när slanten har singlats och valen gjorts.

Det finns dock invändningar. Det lag so lägger straffen först kan ha en fördel, men den kanske inte är så stor som de 60 % antyder. Om lagen hade en marginellt ökad chans på 54 % om de slår straffen först, skulle det vara mer rimligt med en uppdelning på 60:40 över 129 matcher jämfört med en oerhört jämn match. Förhållandet 60 % kan ha uppkommit delvis av slumpen i 129 upprepningar av en bara något ojämn match.

Olika alternativa studier av Kocher, Lenz och Sutter som studerat mellan 262 och 470 straffavgöranden från samma tidsrum har misslyckats med att upprepa dessa 60 %. Istället har de kommit fram till framgångsfaktorer för de som lägger straffarna först på ca 53 %, vilket stämmer statistiskt med möjligheten till en jämn match.

Nyligen utförda studier som består av resultat från nutida matcher som Prozones analy av EM och VM från 1998 fram till idag, verkar återigen bekräfta det ursprungliga antagandet och framhåller vinstfaktorer på 75 %.

Det verkar dock finnas få anledningar till att välja 1998 som startår och urvalet är litet. Om urvalet utökas så att det innefattar alla straffavgöranden i dessa turneringar sedan regeln infördes, sjunker framgångsfaktorn till 54 %. Detta är nivåer som stämmer bättre med en slumpmässig variation i en övervägande jämn match snarare än att överväldigande psykologisk press skulle vara orsaken.

Straffavgörandet har varit den föredragna metoden för att avgöra ett dödläge i många turneringar världen över. Världsmästerskap och europamästerskap, asiatiska och afrikanska turneringar samt Copa America-turneringar, internationella och inhemska klubmästerskap har alla använt denna metod. Straffresultat är relativt enkelt att hitta men ordningen som straffarna lades i kräver ofta tillgång till matchrapporter eller YouTube för att samla in.

En eftermiddags Google-sökningar kan dock enkelt ge över 100 straffavgöranden från inhemska engelska turneringar som divisionsavgöranden och cupavgöranden i olika skepnader och det är inte ovanligt att få fram tresiffriga delmängder där det är laget som lägger straffen sist som har en högre vinstgrad.

Siffran 60 % dyker nästan alltid upp om någon av de senare matcherna i VM går till straffavgörande. Men det vore oklokt att anta att det blir ett så pass starkt överläge för det lag som skjuter först. Det finns rikligt med motsägande bevis, både från samma tidsram som ursprungsstudien och senare.

Om det stämmer som datan antyder att straffavgöranden i praktiken är slumpmässiga, är Englands anseende som straffkungar inget annat än en vanföreställning. Om de t.ex. har en 50/50-chans att vinna är tre förluster inte konstigare än att slanten landar på klave tre gånger i rad. Med det i åtanke bör du som spelare fundera över denna logik innan du förutser resultatet om England går till straffavgörande i VM.

Vända och vrida på data kan man göra för att lyfta fram motsägelsefulla förslag, och rubriker saknar ofta nyanserna som finns i de omfattande studier de baseras på. Trots studier som talar för det motsatta bör ett straffavgörande, om ett sådant uppkommer i Brasilien 2014, hanteras som det i princip rättvisa avgörande det var tänkt att vara.

Oddsresurser: Bli en bättre spelare

Pinnacles avdelning Oddsresurser är en av nätets mest omfattande artikelsamlingar med spelråd från experter. Vi tillgodoser behoven hos både nybörjare och proffs – vårt mål är helt enkelt att öka våra spelares kunskaper.