dec 18, 2013
dec 18, 2013

Genomgång av spel på vinnare i VM 2014

Genomgång av spel på vinnare i VM 2014
När lottningen inför Brasilien 2014 nu är slutförd fokuseras alla VM-diskussioner på vem som ska stå som vinnare den 13 juli. Med tanke på att turneringen bara går av stapeln var fjärde år, är det möjligt att historiska prestationer kan vara till hjälp för att förutse den slutliga vinnaren i Pinnacle VM-spel? Och om inte, vad kan då vara till hjälp?

För alla spelare som försöker förutse vinnaren i VM 2014 hos Pinnacle kan historiska prestationer verka vara en given plats att börja på. Det har spelats 19 VM-turneringar sedan den första turneringen gick av stapeln i Uruguay 1930, så att analysera nationernas historiska prestationer kan ses som ett rimligt sätt att få fram deras chanser på.

ÅrVärdnationVärdförbundVinnareVinnarförbundAndrapristagareAntal deltagare
1930 Uruguay CONMEBOL Uruguay CONMEBOL Argentina 13
1934 Italien UEFA Italien UEFA Tjeckoslovakien 16
1938 Frankrike UEFA Italien UEFA Ungern 16
1950 Brasilien CONMEBOL Uruguay CONMEBOL Brasilien 13
1954 Schweiz UEFA Västtyskland UEFA Ungern 16
1958 Sverige UEFA Brasilien CONMEBOL Sverige 16
1962 Chile CONMEBOL Brasilien CONMEBOL Tjeckoslovakien 16
1966 England UEFA England UEFA Västtyskland 16
1970 Mexiko CONMEBOL Brasilien CONMEBOL Italien 16
1974 Västtyskland UEFA Västtyskland UEFA Nederländerna 16
1978 Argentina CONMEBOL Argentina CONMEBOL Nederländerna 16
1982 Spanien UEFA Italien UEFA Västtyskland 24
1986 Mexiko CONMEBOL Argentina CONMEBOL Västtyskland 24
1990 Italien UEFA Västtyskland UEFA Argentina 24
1994 Förenta staterna CONCACAF Brasilien CONMEBOL Italien 24
1998 Frankrike UEFA Frankrike UEFA Brasilien 32
2002 Sydkorea & Japan AFC Brasilien CONMEBOL Tyskland 32
2006 Tyskland UEFA Italien UEFA Frankrike 32
2010 Sydafrika CAF Spanien UEFA Nederländerna 32

Kontinentala förändringar

Eftersom majoriteten av VM-vinnare (inklusive de första fem) kommer från värdförbundet (tabell 1) verkar det finnas goda grunder till att fokusera på detta förhållande när vinnaren 2014 ska förutses. Detaljerade analyser av turneringarnas utveckling visar att detta inte bör komma som någon överraskning. Titta på den första turneringen 1930, Uruguay stod som både värd och vinnare. Enbart 4 av de 13 deltagande lagen kom från Europa och anledningen till det var att det tog de tre veckor att resa över Atlanten.

Bortsett från att det var fler sydamerikanska lag måste den långa resan ha påverkat de ditresta européernas prestationer betydligt – inga möjligheter att träna ombord på en båt. Dessutom var det få europeiska spelare som hade erfarenhet av att spela utomlands.

Resorna förblev ett stort problem även under turneringarna i Italien och Frankrike 1934 och 1938, där endast 4 av 16 respektive 3 av 16 nationer var utomeuropeiska. Båda turneringarna startade i utslagsfasen så inga lag fick chans att komma in i turneringen. Italienarna vann båda.

Även 1950 reste mästarna Italien med båt till Brasilien, där många lag drog sig ur på grund av ekonomiska svårigheter eller problem med resan.

Även 1950 reste mästarna Italien med båt till Brasilien, där många lag drog sig ur på grund av ekonomiska svårigheter eller problem med resan. Endast 13 lag deltog (en grupp hade bara två lag) och Indien, som meddelade att de inte kunde spela barfota, drog sig ur. Det är tydligt att få länder deltog på meriter. I finalen sågs Uruguay besegra Brasilien.

Fördel med hemmakontinent

Det snedvridna deltagandet med tonvikt på hemmakontinentlag, de svåra utmaningarna med resor samt kvalificeringens slumpmässighet bidrog till att ge fördelar till de lag som spelade på hemmakontinenten under de här tidiga VM-turneringarna.

Även om svårigheterna med att ta sig till VM försvann i takt med att det blev vanligare att resa med flyg, var hemmaplansfördelen ett betydande problem ända fram till det moderna formatet tog vid (anses vara 1986). Väldigt få spelare var baserade utomlands och turneringsorganisationen förblev amatörmässig jämfört med dagens standard. Värdnationerna vann 1966, 1974 och 1978.

I den moderna fotbollen har det forskats intensivt på hemmaplansfördelen och studier av Harvards forskningsassistent Ryan Boyko antyder att det finns en målfördel på 0,1 mål för varje 10 000 fans som närvarar. Många tror att hemmaplansfördelen har en inverkan på domarbesluten och ger en psykologisk fördel för hemmaspelarna.

Förutom inverkan från dessa universella hemmaplansfördelar, har VM även sett exempel på ojämnheter, speciellt 1974* och 1978**, såväl som tydliga orättvisor. Varken 1978 eller 1982 spelades slutspelsmatcherna parallellt, vilket ledde till den ökända "Schande von Gijón" – "Gijons skam" – då Västtyskland och Österrike öppet planerade resultatet 1-0 så att båda tog sig vidare till andra omgången 1982, samtidigt som Algeriet blev utslaget.

Eftersom värdnationen bara har vunnit en av de åtta turneringarna som hållits sedan 1978 kanske vi kan sluta oss till att turneringen har blivit mer global, att organisationen har blivit mer professionell, och att granskningen har ökat. Exempelvis ändrades reglerna efter den öppna maskopin i Spanien för att säkra att alla slutspelsmatcher spelas samtidigt.

Lika viktigt är det faktum att valet av värdnation har blivit mer politiskt och förts bort från de etablerade nationerna. Bara två av de senaste åtta värdnationerna har tidigare nått en final.

Maktskifte och UEFA/CONMEBOL

Relationen mellan värdkontinenten och den slutliga vinnaren bröts först 1958 när Brasilien och den då tonårige Pele vann i Sverige. Det var starten på de gyllene åren för brasiliansk fotboll då de vann på nytt i Chile 1962 och och i Mexiko 1970. Selecaos framgångar visar en annan nyckelfaktor som spelare bör fundera över när VM-vinnaren ska förutses – maktskiften.

1977 kom Pele med en numera ökänd profetia – "ett afrikanskt land kommer att vinna VM innan år 2000". Även om Peles spelförmåga inte kvalificerade honom som expert är felaktigheten i hans profetia relevant eftersom den underskattade den ihållande styrkan i den makt som fördelas mellan Europa-Sydamerika inom fotbollen.

FIFA lägger större vikt vid matcher med Europeiska och Sydamerikanska lag än några andra. Det förklarar varför endast tre lag utanför Europa och Sydamerika är rankade i FIFAs topp 30 – USA, Elfenbenskusten och Ghana. Om alla kontinenter behandlades lika skulle i teorin Elfenbenskusten och USA vara seedade i VM, vilket skulle påverka deras chanser att vinna.

Även om Europas och Sydamerikas makt har upprätthållits har det skett ett betydande maktskifte i detta duopol. Det kunde ses i Frankrike 1998 och i Sydafrika 2010 som båda fick en förstagångsvinnare – Frankrike och Spanien – som gick vidare och vann Europeiska Mästerskapen.

Maktdynamiken inom fotbollen speglar dess geografiska ursprung och andra slumpmässiga faktorer som har påverkat dess införande världen över (t.ex. offentliga engelska skolor i Argentina). Det finns ingen direkt relation mellan exempelvis befolkningsmängd och framgång, men socioekonomiska faktorer är relevanta för förbättringar på gräsrotsnivå, såväl som för inverkan på migration, men dessa faktorer är relevanta över årtionden, inte över år.

Förändringar inom den internationella fotbollen är lätta att se när man blickar tillbaka, men Spanien har många gånger verkat lovande för att sedan svika innan de vann 2010 – och brände många spelare på vägen – medan Frankrike startade turneringen 1998 som nummer 18 i FIFA:s världsranking.

Tur – Välgrundade förutsägelser

Brasiliens svit med tre vinster mellan 1958-1970 bröts av Englands enskilda vinst 1966. Brassarnas förlust understryker en annan huvudfaktor som alla som spelar på VM måste ta i beaktande – tur.

Pinnacle har tidigare skrivit om hur framgång = skicklighet + tur. I en sport där turen spelar in, och i en sådan här relativt kort turnering, borde det inte komma som någon överraskning att vinnaren inte nödvändigtvis är det bästa laget, eller ens det lag som spelat bäst fotboll.

Varje modern turnering startar med en kvalturnering vars schema lottas slumpmässigt. Själva slutspelet föregås också av den glamourösa, och ofta förvirrande, lottningen (återigen slumpmässig) där de nationella lagledarna nervöst väntar på sitt öde.

Ala spelare som spelar på VM innan lottningen har varit lika nervösa eftersom denna slumpmässiga process har stor inverkan på turneringen, vilket kan ses på förändringen i Spaniens vinnarodds efter att de lottades in i den svåra Grupp B, där de kan få möta Brasilien redan i andra omgången.

Skillnaden mellan den längsta och kortaste sträckan att resa i gruppspelet är 3 047 engelska mil.

När turneringen är igång kan ödet spela in på många sätt, inte bara på plan. Lagens basläger rekas många månader i förväg för att säkra den bästa miljön, men i Brasilien är det tusentals kilometrar mellan baslägren och matcharenorna – skillnaden mellan den längsta och kortaste sträckan att resa i gruppspelet är 3 047 engelska mil. Även om förberedelserna går enligt planerna betyder det inte nödvändigtvis framgång på plan.

Innan VM 1966 hade Garrincha och Pele spelat 40 internationella matcher tillsammans utan förlust. I öppningsmatchen då de slog Bulgarien med 2-0 i värdlandet England gjorde de mål båda två, men Pele blev skadad efter att ha varit hårt utsatt av Bulgarerna, vilket innebar att han missade matchen mot Ungern och de förlorade med 3-1. Därefter hände det värsta tänkbara då Brasilien – utan Garrincha – förlorade mot Portugal och blev utslagna ur deras värsta VM-turnering någonsin.

De båda spelade aldrig mer tillsammans; vad hade hänt om Pele och Garrincha hade undvikit skadorna? Det får vi aldrig veta, men den här typen av omständigheter och oräkneliga andra oförutsägbara händelser i andra VM-turneringar har haft enorm inverkan på resultaten.

Vad tur består av är svårt att säga; bristfälliga domarinsatser är ett gott exempel. HFA föreslår att domaren är påverkad av hemmalagets stöd, vilket skulle kunna gälla Sydkoreas osannolika placering bland de fyra bästa 2002. De flesta matcherna i VM innefattar dock inte värdlandet, så ökända episoder som "the Hand of God" (kvartsfinalen 1986); incidenten mellan Schumacher/Battiston*** (semifinalen 1982) eller mysteriet med Ronaldo strax innan finalen i Paris (1998) var alla extremt viktiga, men omöjliga att förutse.

Turen arbetar på en helt annan nivå, genom att t.ex. föra samman en ovanligt hög koncentration med talangfulla spelare i samma generation, vilket kan sägas gälla för dagens Belgiska lag.

Oförutsägbarhet – Märkliga saker kommer att hända

Ibland handlar det inte heller om tur, utan om ren oförutsägbarhet. Vem kunde förutse att en 38-årig afrikan (Roger Millar) skulle bli hjälte under VM 1990, eller att en relativt okänd italiensk anfallare, Toto Schillaci, skulle göra flest mål för värdnationen. 1994 gick Guldskon till en ryss vars sex mål var de enda han någonsin gjort på internationell nivå, varav fem av de var i samma match mot Kamerun.

Det står tydligt att det har varit stora skillnader mellan de 19 tidigare VM-turneringarna vad gäller deltagande, format, regler, motstånd och tur, men förutom dessa turneringsspecifika element var även den socio-ekonomiska och politiska kontexten helt annorlunda, vilket är mycket relevant.

Jämförbarhet mellan olika VM – Out of Sample

Utmaningen i att göra förutsägelser där ett stort antal viktiga bidragande faktorer och variabler finns, men där det är ett relativt litet provurval, kallas för "out of sample". VM är ett utmärkt exempel på detta.

Med sådana svårigheter i informationen bör spelare istället fokusera på en sannolikhetsmässig ingång till att välja ut vinnaren i VM.

Med tanke på svårigheten i en direkt jämförelse med tidigare VM-turneringar och den roll som turen och den vidare kontexten spelar, bör alla tipsare som säger sig kunna förutse vinnare tas med en nypa salt. Med sådana informationssvårigheter bör spelare istället fokusera på en sannolikhetsmässig inställning för att förutse VM-vinnaren, och använda något av en bayesisk metod (som vi går igenom separat) och leta efter värdefulla odds snarare än att försöka dra tydliga slutsatser baserat på historiska trender.

Faktorer att överväga:

  • Eftersom turneringens format har sett likadant ut sedan 1986, samtidigt som reshinder är borta och fotbollen har blivit med global, bör resultaten efter 1986 tas med betydligt mer vikt. Uruguays VM-vinster 1930 och 1950 är exempelvis mindre viktiga än deras framgång i Copa America 2011.
  • I tidiga turneringar hade man oerhörda hemmaplansfördelar men detta har avtagit på senare tid. Hemmaplansfördelen spelar en viss roll men det gör även turen och oförutsägbarheten – sedan 1978 har värdnationen bara vunnit en enda gång.
  • Även om Pele hade fel i sin profetia om att ett Afrikanskt lag skulle vinna innan 2000 är tidigare framgångar ingen garanti för framtida framgångar. Samma lag kommer inte fortsätta att vinna men maktdynamiken i den internationella fotbollen förändras relativt långsamt och är ett resultat av en mängd faktorer, och en del av dem ligger helt utanför idrotten.
  • Fifas rankingsystem innefattar faktorer som ger fördelar till CONMEBOL och UEFA, vilket i sin tur påverkar seedningen inför turneringen och chanserna för utveckling.

Anmärkningar

Inför VM-finalen 1974 mellan Tyskland och Nederländerna var det tyska magasinet Bild inblandade i en historia med falska anklagelser. Efter att ha mutat säkerhetsvakter betalade magasinet en grupp eskorttjejer – med olika mycket kläder på sig – för att hoppa i den pool som den holländska laget kopplade av vid, alltmedan paparazzifotografer låg och väntade. Medan historien cirkulerade var Cruyffs fru rasande och stjärnan spenderade natten med att försöka övertyga henne om att ingenting hade hänt. Skadan var dock redan skedd och Tyskland vann med 2-1.

** VM 1978 var omgärdat av kontroverser. Inte minst i matchen mellan Argentina och Peru. Värdnationen var tvungna att vinna med fyra mål för att gå vidare till finalen, och vann också med 6-0.Konspirationsteorierna handlade om allt från störningar från den argentinska militärdiktaturen till att den peruanska målvakten – som var född i Argentina – skulle ha avgjort matchen. Argentina gick vidare och vann hela mästerskapet och inga konspirationer kunde någonsin bevisas.

*** Battiston knockades medvetslös och föll senare i koma. Michel Platini sa senare att han trodde Battiston hade dött eftersom "han inte hade någon puls och var blek". Den holländske domaren Charles Corver gav inte ens en frispark för incidenten.

Oddsresurser: Bli en bättre spelare

Pinnacles avdelning Oddsresurser är en av nätets mest omfattande artikelsamlingar med spelråd från experter. Vi tillgodoser behoven hos både nybörjare och proffs – vårt mål är helt enkelt att öka våra spelares kunskaper.