De 10 största ögonblicken i NHL de senaste 20 åren

San Jose Sharks chockar St. Louis Blues

Ur ett spelbolagsperspektiv känns det helt rätt att börja med den här skrällen. Säsongen 1999/2000 orsakade San Jose Sharks en av de största skrällarna i NHL-slutspelets historia när de slog ut St Louis Blues med 4-3 i matcher i kvartsfinalen i Western Conference.

Sharks säkrade den åttonde och sista slutspelsplatsen efter en händelserik grundserie och ställdes direkt mot toppseedade favoriterna Blues i slutspelets första omgång. Precis som väntat tog Blues ledningen i matchserien genom en 5-3-vinst i första mötet lagen emellan, men Sharks chockade sedan hela NHL, och världen, genom att vinna de kommande tre matcherna.

Förhoppningarna om att skrälla såg sedan ut att ha försvunnit när Blues vann de två efterföljande matcherna i serien och kvitterade till 3-3. Sharks hade dock till synes sparat det bästa till sist och besegrade Blues med 3-1 på hemmais och vann därmed matchserien med 4-3 totalt. Tyvärr skulle sagan snart ta slut då Sharks blev nollade i nästa omgång av Dallas Stars.

Patrick Kanes spökmål

Att avgöra en Stanley Cup-final i förlängningen kommer alltid vara en fantastisk upplevelse, men vad Patrick Kane fick vara med om 2010 var helt unikt.

Chicago Blackhawks ledde matchserien mot Philadelphia Flyers med 3-2 inför den sjätte matchen i 2010 års Stanley Cup-final, och vid ställningen 3-3 efter ordinarie tid gick matchen till förlängning. Mindre än fem minuter in i den första övertidsperioden sköt Kane ett skott mot mål och skrinnade jublande runt på isen. Pucken hade fastnat i skyddsutrustningen i målet och Kane hade varit först med att se vad som hade hänt, strax därefter insåg lagkamraterna samma sak och började fira med honom.

Jason Arnotts vinstmål efter dubbla förlängningsperioder

Jason Arnotts avgörande mål i Stanley Cup-finalen 1999/00 kanske inte betyder speciellt mycket för majoriteten av NHL-fans, men det betyder förmodligen allt för fans av New Jersey Devils.

Devils gick in i finalen som fjärde-seedade efter att ha slutat tvåa bakom Philadelphia Flyers i Atlantic Division. Efter en övertygande 4-0-vinst i kvartsfinalserien mot Florida Panthers fortsatte Devils och besegrade Toronto Maple Leafs med 4-2 i semifinalen, innan det var dags för det stora rivalmötet i Conference-finalen mot Philadelphia Flyers.

I grundserien skiljde det endast två poäng mellan de båda lagen och den här serien över sju matcher var precis lika jämn – Devils vann till slut med 4-3 efter en knapp 2-1-vinst i den avgörande matchen. Trots att de dominerade öppningsmatchen i finalen mot Dallas Stars och vann med 7-2, och även plockade hem hela matchserien med 4-2 totalt, var det mycket jämnare i verkligheten än vad det ser ut att vara på pappret. 

Efter en skada på yttern Petr Sykora under sjätte finalmatchen såg det ut som att serien skulle gå till en avgörande sjunde match. Det var först i andra övertidsperioden när Patrik Elias skickade iväg en backhandpassning bakom ryggen till Arnott som slog till direkt och fick in pucken bakom Ed Belfour i Stars mål, som det stod klart att Devils skulle få Stanley Cup-bucklan med sig hem för andra gången i klubbens historia.

Patrik Stefans minnesvärda miss

Även om denna lista är till för att hylla stora prestationer och spelare på allra högsta nivå, finns det en miss som är så minnesvärd att den är omöjlig att ignorera.

Många kommer säga hur talangfull Patrik Stefan var som hockeyspelare (framförallt hur han valdes som nummer ett i NHL-draften 1999) Den 4 januari 2007 gjorde dock Stefan inte sig själv några tjänster när han missade helt öppet mål från bara några meter.

Förutom att missen var pinsam i sig blev det ännu värre av att Stefans lag (Dallas Stars) direkt efter släppte in kvitteringen med bara sekunder kvar av matchen, efter att han snubblat och tappat pucken efter sin miss. Som tur är för Stefan så förlorade inte Stars matchen (de vann med 6-5 på straffar), men han kommer för alltid bli ihågkommen för en av de värsta missarna i NHL:s historia. 

Lockout-säsongen 2004/05

Lockouten i NHL 2004/05 var första gången en stor nordamerikansk proffsliga var tvungen att ställa in en hel säsong på grund av arbetskonflikter. Det var också första gången sedan 1919 som ingen fick äran att lyfta Stanley Cup-bucklan (bucklan hade orden "Säsongen spelades inte" ingraverad).

De viktigaste frågorna under lockout-säsongen var vad NHL hänvisade till som en "kostnadssäkerhet" – ligan ville ta itu med klubbarnas utgifter och ekonomiska förluster (lagen spenderade omkring 76 % av bruttoinkomsten på spelarlöner och visade kollektiva förluster på cirka 273 miljoner dollar före lockouten)

National Hockey League Players Association (NHLPA) satte sig emot det föreslagna lönetaket (presenterat i olika former) och först efter totalt 310 dagar var lockouten över.

Lockout-säsongen 2004/05 var ett avgörande ögonblick i NHL och trots att det har varit totalt fyra lockouter, var det här den längsta och mest betydelsefulla.

Alex Ovechkins supermål mot Phoenix Coyotes

Alexander Ovechkin är en av de mest spännande spelarna som någonsin spelat i NHL. Även om han inte är på nivå med Bobby Orr, Wayne Gretzky och Gordie Howe i snacket om bästa spelaren genom tiderna så kan han mycket väl ha gjort det snyggaste målet någonsin.

Den 16 januari 2006 spelade en då 20-årig Ovechkin sin första säsong för Washington Capitals när de stötte på Phoenix Coyotes Capitals var i ledningen med 5-1 i slutperioden när Ovechkin bjöd på färdigheter som trotsade logiken. Absurd puckkontroll, balans, kyla och innovation gjorde Overchkins mål galet vackert.

Edmonton Oilers seger mot Detroit Red Wings

Det har funnits mängder med skrällar i NHL genom åren, inte minst under det senaste decenniet, men Edmonton Oilers vinst mot Detroit Red Wings i slutspelet säsongen 2005/06 är kanske den mest dramatiska av dem alla.

Oilers gick in i slutspelet som åttondeseedad i Western Conference och fick möta President Trophy-vinnarna Detroit Red Wings i kvartsfinal. Trots att de förlorade den första matchen med 3-2 i andra förlängningsperioden fanns det tecken på att Oilers skulle bjuda på betydligt hårdare motstånd än de flesta hade väntat sig. 

Matchserien fortsatte svänga fram och tillbaka – Oilers tog ledningen men Red Wings kvitterade och såg ut att sakta men säkert börja bryta ner Oliers stabila försvar. Men Oilers överraskade ännu en gång genom att vinna den femte matchen (och ta ledningen med 3-2 i matcher).

Som om matchserien inte redan var dramatisk nog var det inget jämfört med den sjätte matchen. Red Wings ledde med 2-0 i tredje perioden och allt talade för en sjunde och avgörande match, när Fernando Pisani klev in och kvitterade matchen med sina två mål. Red Wings återtog ledningen innan Alex Hemsky kvitterade till 3-3 och sedan även gjorde 4-3 i slutminuten vilket betydde 4-2 i matcher totalt. 

Edmonton Oilers gick hela vägen fram till Stanley Cup-final säsongen 2005/06 men förlorade med 4-3 i matcher mot Carolina Hurricanes. Även om man skulle kunna hävda att det har funnits större skrällar i NHL så är det få som har varit lika dramatiska som när Oilers besegrade Red Wings.

Brett Hulls vinstmål i Stanley Cup-finalen 1999

Den sjätte matchen i Stanley Cup-finalen 1999 lär bli ihågkommen för helt fel saker (särskilt om du är ett Buffalo Sabres-fan). Kanske kommer inte alla NHL-fans ihåg resultatet, men nästan alla kommer kunna säga vem som gjorde "vinstmålet". 

Dallas Stars ledde matchserien med 3-2 när de reste till KeyBank Center den 19 juni. Ställningen var 1-1 och matchen var inne i tredje förlängningsperioden och det såg ut som att segern kunde gå åt vilket håll som helst. 

Med drygt fem minuter kvar på perioden hamnade pucken hos Stars-spelaren Brett Hull framför målet. Hull sparkade fram pucken, fick skottläge och tryckte in den i nät. NHL har alltid hållit fast vid målet, trots att många har ifrågasatt om det verkligen skulle ha blivit godkänt – Sabers-fans började strax därefter börja använda ramsan "Inget mål".

Sedan målet har NHL ändrat regeln "skridsko i målgården", och Stars har inte vunnit någon Stanley Cup och Buffalo Sabres inte gått till någon final sedan dess.  

Scotty Bowman vinner sin 9:e Stanley Cup

Vad Scotty Bowman saknade i sin spelarkarriär tog han verkligen igen som coach. Bowman är betraktad som en av de bästa tränarna oavsett sport. Han ledde St. Louis Blues, Montreal Canadiens, Buffalo Sabres, Pittsburgh Penguins och Detroit Red Wings under sina 35 år som tränare i NHL.

Bowman innehar rekordet för flest antal vinster i NHL med 1 467 (1 244 i grundserien och 223 i slutspelet) och är nummer två i listan över flest Stanley Cup-vinster som spelare eller tränare med 14 stycken. Han missade bara slutspelet en enda gång under sin karriär som tränare i NHL (säsongen 1985/86 med Buffalo Sabres)

Montreal Canadiens vann Stanley Cup fyra år i rad från 1975/76 till 1978/79 med Bowman som huvudtränare, men det är hans sista Stanley Cup-vinst som tränare som är den mest minnesvärda.

Bowman gick in i sin nionde säsong som huvudtränare i Detroit Red Wings (hade redan vunnit Stanley Cup två gånger) och hans lag gick in i finalserien mot Carolina Hurricanes med målet att skriva historia. Hurricanes vann första matchen med 3-2 men Red Wings tog hem de fyra efterföljande matcherna och vann matchserien med 4-1. Bowman gick i pension direkt efter matchen och slutade som en av de största tränarna i sporthistorien. 

Joe Sakic ger Stanley Cup-bucklan till Ray Bourque

Det debatteras ständigt om vad en sports mest ikoniska ögonblick är, men i NHL finns det få som kan argumentera mot att det var när Joe Sakic gav Stanley Cup-bucklan till Ray Bourque 2001.

Försvararen Bourque gick som nummer åtta i 1979 års draft till Boston Bruins. Bourque var Bruins kapten i 15 av de 21 år han spelade för klubben (tre av dem som medkapten till Rick Middleton) och blev synonym med klubben under sin tid där. 

Bourque hade dittills haft en bra karriär (som sträckte sig över 1 612 matcher i grundserien och 214 slutspelsmatcher) men NHL:s största buckla hade alltid undgått honom. Men efter att ha blivit tradad till Colorado Avalanche år 2000 blev Bourque en del av ett lag som utmanade om Stanley Cup-titeln och sedan besegrade New Jersey Devils i den sjunde och avgörande matchen i finalen.

Det är tradition i de flesta sporter att lagets kapten får äran att lyfta bucklan efter vinsten i en stor turnering/tävling och NHL är inte annorlunda. Joe Sakic fick Stanley Cup-bucklan av NHL-chefen Gary Bettman men istället för att lyfta den gav han den till mannen som hade väntat så länge: Ray Bourque.

Trots allt drama, alla actionfyllda matcher och ibland obeskrivlig skicklighet som vi har sett i NHL de senaste två decennierna, är ögonblicket då Ray Bourque lyfte Stanley Cup-bucklan över huvudet ett av de mest ikoniska.

Är ditt favoritögonblick med på listan? Tweeta till @PinnacleSports och berätta för oss vad du tycker är det bästa NHL-ögonblicket de senaste 20 åren.